Jag sitter i en stuga i fjallen och utanfor snoar det. Forsta snon jag ser i ar. Jag har massor att gora egentligen men anda har jag bara formatt att gora en liten del. Min sista lediga dag imorgon! Idag har jag mest tagit det lugnt, spelat gitarr i flera timmar, kanner att jag star fast och blir inte battre, det gor mig galen. Jag har faktiskt gjort en illustration ocksa, fortsattningen pa experimentet jag skrev om nyss. Har ar hon i dalig bildkvalitet:

Jag kopte mig en bok i torsdags. Dan Brown, den forlorade symbolen. Har inte last nagon av hans bocker tidigare men jag vet att han skriver mycket om frimurarorden och noetik i den har boken och jag laser den mest for att det ar sjukt intressant. Har dock lite problem med att lasa skonlitteratur, jag har svart att leva mig in i historier, samma sak med film. Jag tor att det ar Annas skolas fel, "dont lose yourself in books" haha Jag tror jag vill leva i verkligheten. Nagot jag ofta tanker pa innan jag laser saker ar om jag verkligen kommer att ma battre av att lasa det och varfor jag ska lasa det. Det har slutat med att jag inte laser tidningen eller ser pa tv langre. Varfor ska jag lasa om en tjej som blivit valdtagen 5 ganger o sedan mordad. Vet vi inte redan att vi lever i en sjuk javla vard och mar man battre av att bli paminnd om det varje dag?

Vet ni vad det varsta ar?

Manniskor alskar att lasa om det. Manniskor alskar att lasa om helvete.

Minns ni boken om "pojken som kallades det" Jag laste 20 sidor tror jag. Sedan fragade jag mig sjalv varfor jag laste det, vad kan jag gora at saken? Man laser det, blir spyfardig och nar man ar klar sitter man kvar med ackelkanslor av total hjalploshet. Anledningen att sa manga laser det maste vara for att de alskar den kanslan, sa sjukt sjalvdestruktivt. Annu varre, boken har inte ens ett lyckligt slut. Det kom val en annu vidrigare fortsattning om jag inte har fel?

Nej om man skulle ta och skaffa sig ett liv kanske:)