Latest

Det bes om bilder hör jag.

Klart ni ska få bilder. Jag kräver inte mycket tillbaka, bara lite kärlek:)

Den här clownen ritades kl 12.30 ca. Idag. I väntan på inspiration. Ingen djupare betydelse, en ledsen clown helt enkelt.

Sedan gjorde jag research, jag letade efter härliga män i trenchcoats. Jag hittade endast detta praktexempel på ett ej okej hattanvändande. Då hade jag bläddrat i 15 tidningar.

Vi var törstiga. Hade glömt hur gott det kan vara med en iskall cola eftersom jag nästan aldrig dricker läsk. Jag tyckte att det var värt att dokumentera. Egentligen inget märkvärdigt mer än att Linn blev så vacker på bilden.

Sedan sa jag " ta en bild på mig" ( det är inget hymla med va?) Så kom den här bilden ut. Jag tänkte ett tag: vafan!! Sedan slogs jag av tanken att: skärpning, det är ju jag.

Så jag lägger ut den också. Mest för att visa den extremt fina färgen jag har på min tröja. Burgundy, den får mig att tänka på gardiner och sängöverkast från det att jag var liten.

Tänker använda den i mitt trenchcoat projekt till våren 2011 men inte lika våldsamt. Bara element.

Lin och bomull. Off white. Marinblå och Burgundy. Det luktar hippie. Det luktar berlin:)

Tre bilder från mitt lilla krypin. Jag vet att jag lever bra för att vara student nu men jag tycker att jag är värd det:)

Förlåt för dålig kvalitet.

Jag tror jag har gjort det bästa valet i mitt liv som flyttade. Det var viktigt för mig att kliva ur bubblan och lämna trygghet. Det har bara gått en vecka men jag känner ganska snabbt när jag hör hemma på ett ställe. Så hemma som jag känner mig i Berlin nu har jag inte gjort i någon annan stad sedan jag flyttade till Oslo för snart fem år sedan. Skillnaden är bara att jag hela tiden har vetat att min bas inte skulle bli Oslo.

Nu är jag osäker, det kan vara så att Berlin aldrig blir av med mig.

Än en jul är över. Än ett hysteriskt utbrott i konsumtionsjungeln där galna, desperata väsen spenderar allt för mycket pengar de egentligen inte har på att försöka tillfredställa de redan tillfredställda.

Det är ju så det ska vara.

Ja, för det är ju så det ska vara.

Är det inte roligare att överraska någon med något man köpt någon annan dag på året.

Lite mer oväntandes, spännande och säkert mycket mer uppskattat.

Jag hade uppskattat en gåva mycket mer en morgon när jag har sovit i åtta timmar och har kuddrynkor på kinden än en julaftonskväll.

Folk är ensamma på julen också, de som bara lever ensamma eller de som har mistat någon. Ofrivilligt ensamma kan vi kalla det.

Barn är rädda, vuxna är fulla.

Jag äcklas bara av det här kristna påhittet.

Jag är så glad att jag tillhör en familj där vi värdesätter att bara få träffas, laga mat tillsammans och mysa. Där vi också bjuder in de vi vet sitter ensamma den här kvällen.

Men när det är över så är det ett nytt år.

Jag börjar det med att flytta, igen.

Alla mina spontana påhitt har alltid varit det bästa, så jag litar på det även denna gång.

Förväntansfull, lycklig och lite rädd:) Men rädsla kommer på köpet med ovissheten av framtiden. Övergående med andra ord.

Mest glad:)

Grönt och svart, grått, svart grått, svart, svart.

Jag är rädd för färger. Jag måste sluta med det.