Än en jul är över. Än ett hysteriskt utbrott i konsumtionsjungeln där galna, desperata väsen spenderar allt för mycket pengar de egentligen inte har på att försöka tillfredställa de redan tillfredställda.

Det är ju så det ska vara.

Ja, för det är ju så det ska vara.

Är det inte roligare att överraska någon med något man köpt någon annan dag på året.

Lite mer oväntandes, spännande och säkert mycket mer uppskattat.

Jag hade uppskattat en gåva mycket mer en morgon när jag har sovit i åtta timmar och har kuddrynkor på kinden än en julaftonskväll.

Folk är ensamma på julen också, de som bara lever ensamma eller de som har mistat någon. Ofrivilligt ensamma kan vi kalla det.

Barn är rädda, vuxna är fulla.

Jag äcklas bara av det här kristna påhittet.

Jag är så glad att jag tillhör en familj där vi värdesätter att bara få träffas, laga mat tillsammans och mysa. Där vi också bjuder in de vi vet sitter ensamma den här kvällen.

Men när det är över så är det ett nytt år.

Jag börjar det med att flytta, igen.

Alla mina spontana påhitt har alltid varit det bästa, så jag litar på det även denna gång.

Förväntansfull, lycklig och lite rädd:) Men rädsla kommer på köpet med ovissheten av framtiden. Övergående med andra ord.

Mest glad:)

Grönt och svart, grått, svart grått, svart, svart.

Jag är rädd för färger. Jag måste sluta med det.